wildabebin

Ja, Tilda har fått världens superdunderlock för öronen verkar det som. Förkylningen jobbar på i hennes lilla kropp. Hon var nästintill feberfri imorse men hostan hänger kvar. Även om den inte är lika envis som tidigare. Men nu har ett nytt symtom dykt upp... dövhet. Hon hör nästan ingenting. Man får tala VÄÄÄÄLDIGT HÖÖÖGT OCH TYYDLIGT till henne annars kommer frågan som ett brev på posten "va? Va sa du? ja hörde inte". Och så får man upprepa allt minste en gång till. Stackars liten. Till slut blir det ju så att man inte orkar berätta ngt för henne för man måste prata så högt. Joppe försökte prata lite med henne när hon låg i sängen och skulle sova, men hon hörde inte ens att han sa ngt för hon svarade inte. vi har ringt sjukvårdsrådgivningen och de sa att vi skulle riga bvc imorgon. Så vi gör väl det. Jag och Tilda blir hemma imorgon i alla fall. Hoppas det inte är annat än kraftiga lock för öronen och att de försvinner snart. Det har ju blivit sämre så fort, och jag är ju livrädd att det ska blli ngt bestående. Hon vekar inte ha ont eller nåt heller, hon hör bara som en påse nötter.

Idag har snön fortsatt att vräka ner här och Jopper har skottat och skottat. Och nu på kvällen kom Tony (grannen) hem från jobbet med sin traktor så då skottade han vår uppfart. Behöver jag säga att vi älskar våra grannar?! =) Det är så mycket värt att slippa skotta hela uppfarten för hand när det kommer så mycket snö på en gång, och när snön är så tung. Inte för att jag skottar, vågar inte prova det sedan jag gjorde det på jobbet och fick gå och spy efter den ansträngningen. Jag sitter mest och jäser i soffan. Jäser är väl den riktiga benämningen på vad jag gör. För shit vad stor jag blivit redan. Kan inte ha mina vanliga kläder längre så nu är det väl omöjligt att dölja ngt. Ja, och så har jga ju skrivit om det här på bloggen nu så då kanske ni listat ut vad som komma skall. Nu ska jag fortsätta dricka proviva för min kraschade mage och sedan göra en tidig kväll. Tack och go'natt