Dagens hjälte... eller?
Idag var jag så arg så jag skakade och inte kunde prata utan att darra på rösten. Jag vill inte döma andra föräldrar, jag tycker man ska vara försiktig att dra förhastade slutsatser innan man har hela bilden... och den perfekta föräldern finns inte... men idag var det svårt att inte döma och hålla sig neutral...
Allt hände när jag och Tilda var på MAXI idag. Solen sken igenom tunna moln och det var fuktigt och varmt i luften. Vi gick en kort sväng till systemet för att köpa en flaska vin till det grillade köttet ikväll. Sedan gick vi in en kort sväng (även om det tog tid pga allt folk) på ICA MAXI för att handla lite småsaker som vi glömt tidigare. Det hela tog sammanlagt en halvtimme lite drygt. När vi kom tillbaka till bilen så packade jag in påsarna och satte Tilda i sin stol. Jag skulle precis sätta fast henne i bältet när jag hörde ett ljud rakt framifrån. När jag tittade upp såg jag en panikslagen pojkansikte i bilen mittemot. En lite pojke på 7 år (fick jag veta senare) satt och bankade panikslaget på rutorna och skrek på hjälp. Men förgäves. Även om det i bilen bredvid satt en vuxen människa med rutan neddragen. Utan att reagera på denna stackars pojkes desperata rop på hjälp. Jag tog loss Tilda på bilstolen och gick idt för att se var som pågick. Paniken i pojkens ögon är svår att beskriva. Han var högröd i ansiktet och bankade hårt på alla rutor. Jag ryckte i handtaget men bilen var så klart låst, därav paniken. Jag försökte visa med tecken för pojken hur han skulle göra för att låsa upp bilen. Men har var så rädd och panikslagen att han inte lyssnade. Men tillslut lyckades han låsa upp dörren. Han flög ut och skrek i panik något om att hans mamma var borta och hade varit borta jättelänge och han och hans bror (ca 10mån) satt i bilen. Inlåsta. I värmen. Han ville springa in till mamma men jag lyckades lugna ner honom och säga åt honom att jag inte kunde lämna lillebror i bilen men om ham LOVADE att sitta helt still i framsätet så skulle jag be dom ropa på hans mamma inne på stormarknaden så hon skulle komma ut. Han lovade att sitta kvar och lugnade sig ytterligare när jag sa att bvi låter dörren vara öppen så de kan få frisk luft. Lillebror låg helt still i baksätet i sin bilstol och jag frågade lite försiktigt om han sov, jo det gjorde han. Och jag såg att bröstkorgen åkte upp och ner f
när han andadades. Jag sprang fly förbannad (med Tilda på höften) in till informationen och berättade vad han sagt att hans mamma hette och bad henne ropa att Denne kvinnas söner satt varma och panikslagna i bilen på parkeringen. Jag sprang direkt ut till pojkarna igen och såg till min lättnad att han hållt sitt löfte och satt kvar i framsätet, med dörren öppen. Jag pratade lite om allt möjligt med pojken för att lugna honom och efter bara någon minut dörk det upp en kvinna med kundvagn och började öppna bagageluckan. Hon såg mig inte först, men när hon fick syn på mig där jag satt på huk och pratade med hennes son så hälsade hon lätt otrevligt och tittade frågande på mig... jag berättade lugnt att jag hittat hennes son i full panik bankandes på rutorna och att vi lyckats öppna dörrarna. Hon trängde undan mig och satte sig och började be om ursäkt till sonen... han började storgråta.. hon struntade fullkomligt i att jag stod bakom henne och väntade på ett ok- tecken så jag kudne lämna dem. Hon vände sig snabbt och slänge ut sig ett snabbt "tack" och ignorerade mig sedan fullt ut. Hon var inte ett dugg intresserad av hur det gått till eller vad som hänt. Sekunden efter gick hon med ett leende på läpparna och lämnade vagnen och satte sig i bilen... jag kokade. Jävla mamma som lämnar sina barn i bilne en varm dag, bara veckor efter att de rapporterat om flera fall där små barn dött i värmen i bilar!!! Jävla mamma som tror att hon snabbt kan gå in och handla och låsa in sina barn i bilen, en lördag eftermiddag efter lön GÅR det inte att snabbt handla på MAXI. Och även om det skulle gå fort så lämnar man dom inte i en bil!! Speciellt inte en LÅST sådan!!! Jävla mamma som inte inser allvaret i situationen och har mage att bete sig illa mot medmänniskor som hjälpt hennes panikslagna barn!! Jävla så kallade medmänniskor som sitter och ignorerar paniken i en liten pojke fastän de bara sitter i bilen bredvid!!!
Dagar som denna blir man uppskakad och inser att om man själv hamnar i knipa någon dag så ska man tacka gudarna om det är någon ärlig medmänniska som ids bry sig. För det är då fan i mig inte självklart.
Ursäkta alla fula ord i detta inlägg men jag anser att de är befogade.
Var tog den här veckan vägen?...
Stackars Joppe håller just nu på att tapetsera hallen. Nej inte yttre hallen, den vid trappen. Ska bli samma grå tapeter som i vardagsrummet. Blir sååå fint!!
Puss o kram
Måndag igen
Ska försöka få in lite bilder här också men det är svårt att ta bilder när det inte är jag som är hemma med henne. Men ska försöka skramla fram några.
Stortrivs
Det är så skönt att ha hemma Tilda och Joppe igen efter 5 dagar i Kalix. Tilda har vuxit så mycket på de här dagarna att jag blir alldeles chockad! Framför allt är det för hon har blivit så trygg och pappig som jag knappt känner igen henne! Det är så kul att se hur Joppe växer av stolthet för henne! Han är verkligen världens goaste pappa! Men jag saknar att vara hemma med henne lite när jag ringer hem på dagarna och hör hur kul de har och att Tilda surrar i bakgrunden. Men samtidigt STORtrivs jag med att jobba!
Imorgon är första dagen på Tildas nya dagis. Det ska bli spännande att höra hur det går, inte för att jag tror att hon kommer att reagera med något annat än lycka över att få träffa alla barn igen! Skulle ås gärna velat vara med och se henne när hon kommer dit! Får väl be Joppe ta en massa smygkort med mobilen och skicka till mig. Jag tror Joppe tycker det är lika kul med dagis som Tilda göra! Han älskar barn och att få vara med på dagis och busa med alla. Kanske får boka plats till honom oxå =)
Sommarens första dopp och Astrid på rymmen...
Sedan kom vi hem och började förbereda till en grillmiddag med en barndomskompis till Joppe. De skulle komma vid halv fem. Jag skulle vädra ut lite i huset och öppna båda dörrarna så det blev korsdrag. Men först ville jag se till att Astrid satt fast i koppel ordentligt så hon inte skulle smita. Både jag och Joppe trodde hon låg på övervåningen och sov. Men icke. Astrid var borta. Och värst var att hon hade ett koppel på sig fortfarande. Vi hade lämnat ett kort koppel på henne för hon brukar alltid gå ut och in själv och då orkar vi inte ta av och på kopplet hela tiden. Men nu hade hon alltså smitit ut genom altandörren vid ett obevakat tillfälle. Vi letade och lockade och ropade i säkert 30-40 min. Jag va inte speciellt oroligt från början för hon brukar inte gå så långt. Men när vi letat ett bra tag i alla buskar i området och inte sett ett tecken från henne så knöt det sig lite i magen. Hon hade ju trits allt koppel på sig också så risken att hon satt fast någonstans var ju överhängande... Precis då kom våra middagsgäster. Och vi hade fortfarande inte hittat katten. Eller startat med maten för den delen. Men när jag stod och hälsade på håll hörde jag ett svagt jamande. Jag ropade på Astrid... fick ett svagt jamande till svar. Jag ropade igen... gick mot ljudet av jamandet och till sist hittade jag henne i en buske två hus bort... hon satt fast med kopplet under ett par cyklar och kunde inte dra sig loss. Hon var så duktig som svarade när jag ropade på henne! Tur att vi vet att hon bruakr "ropa" på oss när hon sitter fast någonstans.
Så när vi hittat katten och allt var frid och fröjd igen så började vi med maten och fick en riktigt trevlig middag. Tilda var överlycklig för de hade sina två barn med sig (Tea,4 och Ella 6 år). Kvällen avslutades för barnen med en mysig stund med "höjdarna" på film. Jag fick oxå vara med på en hörna =)
Maria och Stefan
Mys med barnen
Bilder från Sthlm
Här kommer lite bilder från Sthlm
Farmors födelsedagsfest i sthlm hemma hos mor o far
Joppe passar på att mysa med Myra, min nyaste systerdotter
Jag får oxå låna henne ett tag
Visst passar vi bra med en liten till?! =)
Ea i deras galet stora uppblåsbara runtschkana
Cilia, Sara och Tilda
Moster Sara fick Tilda att våga prova kanan
GoMyra
Medan barnen hoppar och åker i kanan passar jag på att mysa lite till.
Hemma från sthlm
Vi har haft det supertrevligt och kul i Sthlm!! Så kul att se alla igen och att få träffa min nya systerdotter Myra!! Hon döptes på söndagen den 26 och hon är såååå söt! För att inte tala om mina andra två systerdöttrar, Ea (5 år) o Cilia (2,5 år) såååå goa!!! Saknar dem redan!!
Vi tyckte alla i famlijen (inklusive Astrid, the Cat) att det var OTROLIGT skönt att komma hem igen! Borta bra men hemma BÄST!!! Så underbart att känna doften (lukten?!) av instängd huslukt när man öppnade dörren hemma!! Precis som när man var liten och hade varit på landet hela sommaren och kom hem till lägenheter i Täby igen. Ska snart njuta av min alldeles egna säng!!! Synd bara att Sthlm ligger så f*rbannat avsiden från Ume...