wildabebin

Var tog den här helgen vägen?! Hann knappt fatta att den kom så var den över. Var otroligt mysigt att ha familjen här!! Jag och systeryster sov på hotell och vi åt hotellfrukost allihopa både lördag och söndag. annars har vi mest slappat, och pratat strunt. Grillat lite korv, bakat pepparkakor och druckit glögg. Tilda var i extas över att moster, mormor och morfar hämtat henne på dagis!! Och henne dockskåp hon fick av dem i födesedagspresent var heeelt perfekt för henne!!! hon älskar det och vill leka med det hela tiden! Tyvärr så började jag känna redan i torsdags att min förkylning var påväg tillbaka. Eller den ahr väl inte ens hunnit gå över helt sedan sist, jag har som inte blivit helt frisk mellan skoven. Det hela började ju den 8 oktober. Då var jag helt knäckt och var hemma fredag och måndag från jobbet. skulle egentligen varit hemma längre men kände att plikskyldigheten tog över då de hade så otroligt svårt att hitta någon vikarie för mig, så jag jobbade resten av veckan. Hostade och hackade och snorade hela den veckan, hostan blev lite bättre veckan efter, men på helgen blev jag sämre igen. Var denna gången hemma hela följande vecka. Detta var vecka 43. Insåg efter en vecka att jag kommer inte känna mig helt hundra så det är lika bra tat gå tillbaka till jobbet. Jobbade hela v 44 och så nu i veckan (v45) blev jag sämre IGEN på torsdagen. Och i helger har jag vatir helt knäckt. Igen. det ända som höll mig på benen var det faktum att mor och far och syster var här. Och det var det lätt värt!! Men nu vill jag bli frisk!!! Blir ju knäpp snart på det här! får nog pallra mig iväg till läkaren imorgon. Även om jag vet vad svaret blir; detta är bara ett virus. Finns inget att göra än att vänta ut det."
Fy fan vad less jag är. och ingen röst har jag heller, så jag kan inte ens svära över situationen =)

Ja tänk vad man lär sig av barn. Sedan jag fick Tilda så har jag lärt mig mer än jag någonsin gjort under mitt 28-åroga liv, ja i alla fall de senaste 20 åren =). Framför ALLT har jag lärt mig hur mycket man kan älska ett barn!! Hur underbart det är att se sitt eget kött och blod växa upp, lära sig gå, prata, ta kontakt med andra barn, leka, spexa, rita, läsa osv osv... Så jäkla häftigt det är! Och så har hon lärt mig att hantera hennes ilska. Ja, Tilda är 3, eller snart i alla fall, på måndag för att vara exakt. Och det märks. Även om jag i och för sig tycker att hon har ett liv av trots och prövningar, med korta pauser då hon faktiskt går att hantera och prata vett med =)

Förra helgen var vi ute på en långpromenad. Hon ville det, hon älskar ju att gå "utenader". Så vi gick. Småningom kom vi till gungorna vid "Holken". Hon ville stanna och gunga. Vi gungade. Vi gick och kollade på isen som lagt sig tunn över sjön. Vi gungade igen. Tillslut sa jag att vi snart ska gå hem. Det tyckte hon var ok. Vi satte en sista fart på gungorna och sa hejdå och så gick vi. När vi kommit ca 10 meter så sa hon "mamma bär mig hem". Nej var mitt svar, du är lerig och tung, jag orkar inte bära dig heöa vägen hem. Har du orkat gå hit så tror jag säkert du orkar gå hem. Tilda bröt ihop, som väntat. Men jag har nu lärt mig saker. Jag har lärt mig att det är inte farligt att gråta och skrika och bli arg, även om det svider till i mamma-hjärtat. Så Tilda grät, skrek och blev arg. Jag gick, hon sprang efter. Ett tag stod hon och studsade för hon var så arg och ville jag skulle bära. Men jag vägrade, och gick. Hon gick efter. Efter ett tag kom hon och sa att hon ville hålla mig i handen. Efter ca 50 torkade tårarna och protesterna rann ut i sanden. Hon gick bredvid mig  och höll mig i handén, hela vägen hem. Vi gick och myste och höll handen och pratade om det vi såg. När vi kom hem var vi så stolta båda två. Tilda var stolt över att hon gått heeeeela vägen till och från gungorna själv!! Och jag var stolt över att jag lyckats hålla emot hennes minst sagt starka protester på vägen hem, och átt hon till lsut gav med sig och vi gjorde något bra av det.

Så man lär sig varje dag att hantera nya situationer. Man lär sig så fruktansvärt mycket av barn. Jag har absilut lärt mig att det är inte farligt eller pinsamt att ha ett argt barn. alla måste få vara arga. Alla är arga ibland. Särskilt 3-åringar. =) Min kärlek till Tilda är större än någonsin!