wildabebin

Idag var jag så arg så jag skakade och inte kunde prata utan att darra på rösten. Jag vill inte döma andra föräldrar, jag tycker man ska vara försiktig att dra förhastade slutsatser innan man har hela bilden... och den perfekta föräldern finns inte... men idag var det svårt att inte döma och hålla sig neutral...

Allt hände när jag och Tilda var på MAXI idag. Solen sken igenom tunna moln och det var fuktigt och varmt i luften. Vi gick en kort sväng till systemet för att köpa en flaska vin till det grillade köttet ikväll. Sedan gick vi in en kort sväng (även om det tog tid pga allt folk) på ICA MAXI för att handla lite småsaker som vi glömt tidigare. Det hela tog sammanlagt en halvtimme lite drygt. När vi kom tillbaka till bilen så packade jag in påsarna och satte Tilda i sin stol. Jag skulle precis sätta fast henne i bältet när jag hörde ett ljud rakt framifrån. När jag tittade upp såg jag en panikslagen pojkansikte i bilen mittemot. En lite pojke på 7 år (fick jag veta senare) satt och bankade panikslaget på rutorna och skrek på hjälp. Men förgäves. Även om det i bilen bredvid satt en vuxen människa med rutan neddragen. Utan att reagera på denna stackars pojkes desperata rop på hjälp. Jag tog loss Tilda på bilstolen och gick idt för att se var som pågick. Paniken i pojkens ögon är svår att beskriva. Han var högröd i ansiktet och bankade hårt på alla rutor. Jag ryckte i handtaget men bilen var så klart låst, därav paniken. Jag försökte visa med tecken för pojken hur han skulle göra för att låsa upp bilen. Men har var så rädd och panikslagen att han inte lyssnade. Men tillslut lyckades han låsa upp dörren. Han flög ut och skrek i panik något om att hans mamma var borta och hade varit borta jättelänge och han och hans bror (ca 10mån) satt i bilen. Inlåsta. I värmen. Han ville springa in till mamma men jag lyckades lugna ner honom och säga åt honom att jag inte kunde lämna lillebror i bilen men om ham LOVADE att sitta helt still i framsätet så skulle jag be dom ropa på hans mamma inne på stormarknaden så hon skulle komma ut. Han lovade att sitta kvar och lugnade sig ytterligare när jag sa att bvi låter dörren vara öppen så de kan få frisk luft. Lillebror låg helt still i baksätet i sin bilstol och jag frågade lite försiktigt om han sov, jo det gjorde han. Och jag såg att bröstkorgen åkte upp och ner f
när han andadades. Jag sprang fly förbannad (med Tilda på höften) in till informationen och berättade vad han sagt att hans mamma hette och bad henne ropa att Denne kvinnas söner satt varma och panikslagna i bilen på parkeringen. Jag sprang direkt ut till pojkarna igen och såg till min lättnad att han hållt sitt löfte och satt kvar i framsätet, med dörren öppen. Jag pratade lite om allt möjligt med pojken för att lugna honom och efter bara någon minut dörk det upp en kvinna med kundvagn och började öppna bagageluckan. Hon såg mig inte först, men när hon fick syn på mig där jag satt på huk och pratade med hennes son så hälsade hon lätt otrevligt och tittade frågande på mig... jag berättade lugnt att jag hittat hennes son i full panik bankandes på rutorna och att vi lyckats öppna dörrarna. Hon trängde undan mig och satte sig och började be om ursäkt till sonen... han började storgråta.. hon struntade fullkomligt i att jag stod bakom henne och väntade på ett ok- tecken så jag kudne lämna dem. Hon vände sig snabbt och slänge ut sig ett snabbt "tack" och ignorerade mig sedan fullt ut. Hon var inte ett dugg intresserad av hur det gått till eller vad som hänt. Sekunden efter gick hon med ett leende på läpparna och lämnade vagnen och satte sig i bilen... jag kokade. Jävla mamma som lämnar sina barn i bilne en varm dag, bara veckor efter att de rapporterat om flera fall där små barn dött i värmen i bilar!!! Jävla mamma som tror att hon snabbt kan gå in och handla och låsa in sina barn i bilen, en lördag eftermiddag efter lön GÅR det inte att snabbt handla på MAXI. Och även om det skulle gå fort så lämnar man dom inte i en bil!! Speciellt inte en LÅST sådan!!! Jävla mamma som inte inser allvaret i situationen och har mage att bete sig illa mot medmänniskor som hjälpt hennes panikslagna barn!! Jävla så kallade medmänniskor som sitter och ignorerar paniken i en liten pojke fastän de bara sitter i bilen bredvid!!!

Dagar som denna blir man uppskakad och inser att om man själv hamnar i knipa någon dag så ska man tacka gudarna om det är någon ärlig medmänniska som ids bry sig. För det är då fan i mig inte självklart.


Ursäkta alla fula ord i detta inlägg men jag anser att de är befogade.