wildabebin

Ja idag fick gamla farbror Bellman, hunden som funnits i halva mitt liv, somna in och flyga till himlen. Han blev gammal och det var dags, han hade en hel del krämpor och hade tappat gnistan, bara sov hela dagarna och hade ont. Så mamma o pappa tog det svåra men rätta beslutet att låta honom somna in. Jag tror inte riktigt jag har förtått det än. Det tar nog ett tag innan det går upp för mig att han är borta. Särskilt eftersom han bodde i Sthlm och jag inte såg honom så ofta. Men det blir nog rätt uppenbart när mamma o pappa kommer och hälsar på i sommar och bara har en hund med sig. Ingen liten vit terrier som kommer å möter en. Lilla goa Bellman. Denna hund har varit mer som en lillebror. Han älskade att titta på tv, veterinärerna var hans favoritprogram. Han kom springandes när han hörde signaturmelodin och så satt han klistrad framför tv:n. Han var tjurig som få men så charmig att det vägde upp allt annat! Han har kämpat ett bra tag mot olika sjukdomar och krämpor men alltid fått tillbaka gnistan och viljan att leva. Men nu var det stopp. För mycket krämpor och lidande gjorde honom helt slut.

Nu har han det bra. Han springer nog omkring och busar, gällt bjäbbande för att få igång andra hundar att busa. Du saknas mig Bellman men jag vet att du har det bra nu. Hälsa Kajsa där uppe!