wildabebin

Har en dålig dag. Skulle lämna Tilda på dagis första gången idag. Det gick å helvete. Hon grät hela vägen till dagis och var tokledsen när jag skulle lämna henne. Jag grät nästan i bilen påväg till jobbet. Vill aldrig mer lämna henne. Men jag måste. För hennes bästa. Men om det fortsätter gå så här dåligt så vägrar jag. Då får hon gå samma tider varje dag. Så Joppe kan lämna. För då går det tydligen bättre. Hon säger ingenting ibland när han ska gå. Men när jag lämnar, då rasar jorden under både henne och mig.

Sedan har jag jobbat sent idag. Tycker inte om måndagar så mycket nu. De är stressiga på jobbet då jag börjar senare och slutar tidigare i köket, fast dagen i sig är lång. Jag förlorar sammanlagt 3 timmar i köket på måndagar och det gör mycket. Hinner inte förbereda på bra till tisdagens mat. OCh imorgon ska vi äta köttbullar. Så det är några kilo som ska rullas. Och så slutar jag sent så jag hinner bara träffa Tilda en timme innan hon ska sova. Och det är alldeles för lite.

Så idag är en dålig dag. Tanken slår mig; är det så här det kommer att vara nu? Någon annan träffar mitt barn mer än vad jag gör? Någon annan får uppleva hennes utveckling mer än mig? Någon annan får höra hennes nya ord före mig?... Det är så här det kommer att vara. Det är bara att vänja sig.  Missförstå mig rätt, jag ÄLSAKR mitt jobb och stortrivs!! Men Tiden ifrån Tilda är stressande. En ständig kamp emot klockan.

Idag är en dålig dag. Och nu slutar den. Imorgon tar vi nya tag.