Hemma igen efter ett dygn på sjukhus

Nu ska jag gå igenom allt som hänt sedan fredags. Vi har haft det tufft må ni tro. Fredagen den 13:e var som alla andra dagar. Vi gick till öppna förskolan på förmiddagen. Och på kvällen så kom Tildas farmor och farfar och hälsade på. Tilda blev jätteglad och var i sitt esse. De hade hunden Maja med sig och Tilda älskar djur så de busade massoroch hade hur kul som helst.

Så blev det kväll och vi la Tilda att sova. Tilda sov natten igenom, även om hennes farmor hört henne hosta till vid 4 tiden på morgonen. När jag går in vid 7 för att väcka henne som vanligt så står hon upp i sängen och kräks. Ser då att hon även kräkts under natten. Nu börjar helvetet.

Vi tror först att det är för att hon ätit rostbiff i lite förstora bitar till middag. Men det visar sig senare att hon fortsätter kräkas och vi tror på vanlig magsjuka. "Vanlig" var ju HELT fel... Hon kräks flera gånger i timmen hela lördagen och är jättetörstig. Så fort hon dricker så får hon upp allt igen. Hon blir tröttare och tröttare. På natten tar jag in henne till vår säng för jag vill ha koll på henne.

Hon kräks inget mer på natten och verkar piggare på morgonen så hon får lite vatten och rostbröd då hon verkar hungrig. Hon äter och jag trodde hon var påväg att bli bättre. Direkt när hon ätit lite så kräks hon upp allt igen. Så fortsätter det hela söndagen. Hon äter inget mer men är jättetörstig. Så fort hon får minsta vatten i magen så kräkrs hon upp det. På eftermiddagen åker hennes farmor och farfar hem. Då har hon lite feber men inte mycket.

På kvällen får jag panik. Hon har hela helgen varit slö och mest legat i mitt knä och vilat eller sovit. Men hon har ändå varit uppe korta stunder och varit vaken och tittat på tv. Men på söndagkvällen blir hon såååå dålig. Hon orkar inte hålla ögonen öppna helt och blicken är tom. När hon reser sig upp (och det gjorde hon väldigt sällan) så vilglar hon och gnider sig i ögonen. Vi tar tempen och den är så uppe i 41 grader!!!! Och det med alvedon och ipren i kroppen...Jag skickar ett sms till min syster och berättar läget. Hon ringer då upp och säger att så hög temperatur är verkligen inte bra för bebisar att ha. Hon råder mig att gå ut med Tilda på verandan för att kyla ner henne. Jag uppöyser henne skeptiskt att det faktiskt är -10 grader ute här... hon säger att det bara är bra. Tilda måste kylas ner.

Jag börjar gråta i telefonen men lägger på och går ut med Tilda i famnen i bara blöja och t-shirt. Hon hänger över axeln på mig och reagerar inte när jag går ut. Hon verkar tycka det är skönt för hon somnar. Under tiden ringer Joppe sjukvårdsupplysningen (för vilken gång i ordningen den kvällen vet jag inte). De säger att febern i sig inte är farlig men hon måste få i sig vätska. Vi har redan börjat ge henne vätskeersättning i små mängder under eftermiddagen. Det ger oss råd om hur vi ska medicinera henne under kvällen/natten för att få ner febern. Jag är livrädd och står och skakar i knäna och tårarna rinner.


En bild jag helst vill glömma. Det gör ont i mig att se henne så sjuk. Tilda med 41graders feber.


Under den närmaste timmen ser vi hur febern sakta börjar sjunka. När vi lägger henne i vår säng har hon 39,7 i temp. Det är mycket men jämför med de 41 så märker vi att det går åt rätt håll i alla fall. Under natten går febern upp mot 41 igen men vi lyckas efter mycket om och men och en del alvedon och ipren få ner den.

På morgonen verkar hon lite piggare och är nästan feberfri. Jag är så lättad. Det kommer kanske att gå bra det här i alla fall. Vi ger henne lite välling på förmiddagen. Allt kommer upp igen. Hon återgår til vätskeersättning i minimala mängder. På eftermiddagen prövar vi med välling igen eftersom hon verkar så hungrig. Allt kommer upp, plus nästan all vätska vi fått i henne. Vi går återigen tillbaka till bara vätskeersättning och små mängder druvsockervatten.

Vi fem på eftermiddagen slutar hon dricka. Vi står helt handfallna. Vad ska vi göra nu? Vi försöker och försöker men vi får inte i henne nått. På kvällen får vi i henne drygt en deciliter välling. Som hon får behålla. Men när hon på tisdagmorgonen fortfarande vägrar dricka så får vi nog av oro. Nu SKA hon i på sjukhus och få vård.

Vi ringer sjukvårdsupplysnigen och frågar var vi ska bege oss. Vårdcentralen eller akuten... När vi pratar i telefonen så hör sjuksköterskan att Tilda pratar i bakrunden (en av Tildas pigga perioder. Hon var "pigg" 5 min och sov sedan 30 min). Hon säger då att akuten inte kommer ta emot oss så det är lika bra att gå till vårdcentralen.

VC ringer upp efter 5 min och jag berättar läget. Tilda är piggare än när hon hade 41 graders feber men hon är fortfarande vinglig och yr och nu vägrar hon dricka. Sköterskan blir så väldigt förvånad och lite irriterad över nonchalansen från sjukvårdsupplysningen och säger att Tilda måste ju få komma till sjukhuset och få vätskedropp.

Vi får en tid halv två på sjukhuset. Där tar de prover och tittar på Tilda. De konstaterar att hon mycket riktigt är uttorkad. Det är inget akut men vi får välja hur vi vill göra; om vi vill åka hem och fortsätta försöka ge henne vätska själva eller om vi vill lägga in henne på dropp. Vi väljer självklart att lägga in henne eftersom vi redan försökt nästan ett dygn själva utan resultat och känner att hon behöver hjälp.

Sagt och gjort. Tilda hamnar på avdelningen och får en "port" i foten som hon får vätskedropp i. Vi blir kvar över natten med Tilda fast i droppslangen. Jag sover väldigt lite då jag hela tiden måste hålla koll på att hon inte trasslar in sigi slangen till droppet. Och så är jag lite orolig oxå. Joppe fick inte ligga kvar över natten så han for hem vid 9 när Tilda somnat.


Tilda på sjukan.

Läkarna tog aldrig några prover på vad det var men gav en kvalificerad gissnign på rotavirus. Idag fick vi åka hem vid lunch. Tilda var helt slut efter en sen kväll och allt som hänt på sjukhuset. Hon sov middag i nästan två timmar. Nu på efter middagen har hon varit piggare och gamla goa Tilda börjar komma tillbaka. Tycärr verkar det som även febern har kommit tillbaka. Hon hade 38,5 när hon skulle lägga sig så vi får se hur det utvecklar sig.

Blir nog en tidig kväll för mig med idag. Alla nattvak och all oro gör att man blir sliten. Men jag kommer nog inte sova ordentligt för än allt det här är över. Min lilla prinsessa...

Jonas, min älskade make har inte lämnat vår sida en sekund under allt detta. Han stannade hemma från jobbet för att ta hand om Tilda och stötta mig. Jag älskar dig Joppe!

Kommentarer
Postat av: Linda

Usch, jag blev helt tårögd när jag läste ditt inlägg. Vilken mardröm! Jädrans sjukvårdsupplysningARG

Skönt iaf att hon nu verkar vara på bättringsvägen.



Ta hand om er

Kramar om

2009-02-19 @ 13:49:48
URL: http://sambomedkatt.blogg.se/
Postat av: mamma

hej älskling hur mår mammas liila bebis alltså du mia? vi var på kalas idag och de blev väldigt glada båda för flaggstången. mamma en sån har ju du önskat dig för länge sen sa ea.Huset var fullt av gratulanter. vi stannade en stund för att sen köra hem farmor. det har snöat hela dagen här pappa har plogat 2 ggr. är det bra nu med tilda hon såg dålig ut på bloggen hoppas det har vänt för dig så du orkar ta hand om tilda imorgon när vardagen börjar igen.

ha det så gott vår älskling pussa på de dina från oss, vi längtar till hassela då vi få ses. mamma och pappa

2009-02-22 @ 19:39:34
Postat av: inteutanmindotter

Usch, lider med dig när jag ser dessa bilder...här är bilder från när våran tjoppa fick kolla upp sina "affekt-anfall" på sjukhuset..det var inge skoj! =( Man tycker så ofantligt synd om dem!

Kramar

2009-08-11 @ 20:45:00
URL: http://inteutanmindotter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0