wildabebin

Mycket har hänt idag. Vi tar det från början. I förmidags var det så varmt så vi tog en sväng till Stöcksjön och badade lite. Jag tyckte det var kallt som attan i början (badkruka som jag är) men när vi plaskat ett tag så gick det bättre. Tilda var modigast av alla. Hon traskade runt där och höll mig och Joppe i var sin hand. Efter en stund kände hon sig redo att hoppa från bryggan. Jag stod nedanför och tog emot (vilket ledde till att jag var lika blöt som hon så här går det inte att vara feg inte) Hon ÄLSKAR att hoppa från bryggan ner i vattnet! Om hon råkade doppa huvudet blev hon lite förvånad, men inte rädd (vilket är bra för hon har varit lite feg med vatten sista tiden) Vi höll på tills hon var lätt blå och skakade tänder =) Men vi var ändp tvugna att dra upp henne mot hennes vilja.







Sedan kom vi hem och började förbereda till en grillmiddag med en barndomskompis till Joppe. De skulle komma vid halv fem. Jag skulle vädra ut lite i huset och öppna båda dörrarna så det blev korsdrag. Men först ville jag se till att Astrid satt fast i koppel ordentligt så hon inte skulle smita. Både jag och Joppe trodde hon låg på övervåningen och sov. Men icke. Astrid var borta. Och värst var att hon hade ett koppel på sig fortfarande. Vi hade lämnat ett kort koppel på henne för hon brukar alltid gå ut och in själv och då orkar vi inte ta av och på kopplet hela tiden. Men nu hade hon alltså smitit ut genom altandörren vid ett obevakat tillfälle. Vi letade och lockade och ropade i säkert 30-40 min. Jag va inte speciellt oroligt från början för hon brukar inte gå så långt. Men när vi letat ett bra tag i alla buskar i området och inte sett ett tecken från henne så knöt det sig lite i magen. Hon hade ju trits allt koppel på sig också så risken att hon satt fast någonstans var ju överhängande... Precis då kom våra middagsgäster. Och vi hade fortfarande inte hittat katten. Eller startat med maten för den delen. Men när jag stod och hälsade på håll hörde jag ett svagt jamande. Jag ropade på Astrid... fick ett svagt jamande till svar. Jag ropade igen... gick mot ljudet av jamandet och till sist hittade jag henne i en buske två hus bort... hon satt fast med kopplet under ett par cyklar och kunde inte dra sig loss. Hon var så duktig som svarade när jag ropade på henne! Tur att vi vet att hon bruakr "ropa" på oss när hon sitter fast någonstans. 

Så när vi hittat katten och allt var frid och fröjd igen så började vi med maten och fick en riktigt trevlig middag. Tilda var överlycklig för de hade sina två barn med sig (Tea,4 och Ella 6 år). Kvällen avslutades för barnen med en mysig stund med "höjdarna" på film. Jag fick oxå vara med på en hörna =)


Maria och Stefan


Mys med barnen